Småroligt

Har hållt en presentation idag om min karriär på Ericsson för nyanställda på Ericsson. I alla fall, hålla presentation är något jag verkligen ogillar. Visst det går bra men känslan inom mig är inget vidare. Jag utmanade mig själv, vilket är nyttigt men min fråga är kommer känslan någonsin försvinna och vara positiv istället? Jag tror banne mig inte det. Jag utmanar ju mig själv för att en dag förhoppningsvis slippa den jobbiga känslan men jag märker ingen skillnad. Att sitta i ett bord med andra går bra men inte denna tydliga presentationsform när man är längst fram i rummet. Blä säger jag men nu är det gjort och det var intressant men känslan, tack men nej tack.

Kommer jag fortsätta att utmana mig själv och utsätta mig för denna situation? Svaret är troligtvis ja. Jag kommer säkert att tänka likadant nästa gång, att övning ger färdighet. Kommer jag att vara mindre nervös och obekväm? Svaret är troligtvis nej. Det är väl bara att acceptera det helt enkelt, livet är inte alltid en vals på rosor.

Snart blir det sushi, och bokande av utlandsresa. Jag och Håkan planerar att resa bort i mars. Lutar åt Marocko eller Egypten. Jag blev sugen på Jordanien men Håkan menade att det är oroligt där och verkade inte så sugen. Jag vet inte om det är oroligt där, kanske det är. Har mest läst om oroligheter i Tunisien och lite om Algeriet. Bara det är lite sol, lite bad och något man kan göra. Haha kanske räcker om jag köper ett Kinderägg, det är ju också tre önskningar i ett. Fast mer något man kan leka med, något med choklad och en tredje grej som jag inte minns. Var det spännande som var den 3:e grejen?

Bild från Portugal i somras.