20 år senare

Helt färdig är jag. Var på spinning och det kändes extra jobbigt denna gången. Det var en annan instruktör och det kändes som att detta pass var lite intensivare eller så var det bara för att det var nytt. Jag lyckades välja en cykel där sadeln vinklades upp när man satte sig. Att stå i den tredje positionen gick inte för då stack sadeln upp och skavade mellan benen. Fick stå mer rakt typ som i andra positionen genom hela passet då vi skulle stå upp. Kom på att jag kunde trycka ner sadeln så den låg vertikalt då och då under passet. Fast inte gav det så mycket glädje, likförbannat när jag satt mig igen så vinklades fram änden upp och bakre delen ned.

I slutet av passet fick jag även äran att hjälpa en kille med att lossa skruvarna på cykeln. Man ska ju lossa sadeln och styret helt efter passet. Han fick inte lös den så superstarka jag fick visa vad jag gick för. Det visade sig att han skruvade åt fel håll. För att han inte skulle känna sig klen nämde jag att han skruvade åt fel håll.

Fick en sån härlig julklapp i julas. Har glömt att nämna det. Det finns en bakgrund till julklappen. När jag var liten, vet inte exakt hur gammal men någonstans mellan 4-6 år gissningsvis. Då skulle jag få nya skor och det enda jag ville ha var ett par rosa snowjoggers. Vi åkte tydligen runt hela staden till varenda skoaffär och letade. Nu får man ändå tycka att det var lite tur att vi bodde i Luleå och att staden inte är så jättestor. Vi hittade inga tror jag och jag var förmodligen flyförbannad och ställde till med ett himla liv om jag känner mig rätt. Jag var rätt så envis och temperamentsfull när jag var yngre. Haha med yngre menar jag yngre än 25 år eller jag blev nog lugnare efter gymnasiet. Numera känner jag mig lugnare. I alla fall så fick jag ett par rosa snowjoggers i julklapp i år. Mer än 20 år senare. Jag skrattade gott och använder de lite då och då. Inte till jobbet jag vill ju inte se yngre ut än vad jag är. Är ju redan yngst typ. Så här ser de ut:

Källa:Ellos.se

Har inte fotat själv och det ser nästan mer cerisa ut i verkligeheten än på min skärm i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0