Småroligt

Idag har det mest varit jobb men hann med att träffa Junior, JohnJohn, eller bara John som han heter. Vi käkade lite middag på söder. Både gott och trevligt var det. Jösses vad många det är man träffar alldeles för sällan och ändå bor man i samma stad. Hur ska man hinna? Eller egentligen borde man hinna om man planerade lite mer. Ni vet hur det blir. Tiden bara försvinner av någon anledning och plötsligt har en vecka, en månad, ett halvår eller ett år passerat. Tiden går fort när man har roligt. Så är det ju men samtidigt när man har gjort en massa saker, roliga saker, så kan det kännas länge. Ja om man är bortrest en helg då kanske man hittar på extra mycket den helgen och då känns den väldigt lång men ändå gick den snabbt. Det är konstigt det här med tiden.

Ju äldre man blir desto snabbare går tiden. Ett sommarlov kändes ju sjukt länge när man var 7 bast. Nu bara svischar det förbi. Hehe eller nu har man ju inget sommarlov. Egentligen så är det ju inte så konstigt för nu är man ju 20 år äldre än när man var 7 och ju fler år man lever desto mindre blir exempelvis en månad. Jag menar när man sätter det i proportion med varandra. Nu kan man tänka i termer som jag har spelat fotboll i 20 år. Jag är ledig i en månad. Ja så en månad går ju asfort då man tänker så.

Ibland när jag exempelvis ska ut och jogga och jag inte alls är sugen. Kanske jag tänker ush springa 25 minuter det är ju aslänge, jag pallar inte. Sen tänker jag dessa 25 minuter i en annan situation t ex jag vaknar upp en morgon och har försovit mig och det är 25 minuter tills bussen ska då. Ja då min sanna gud (läste precis att minsann kommer från det uttrycket alternativt min sanna själ) ska ni veta att dessa 25 minuter är slut innan man ens börjat tänka på det man ska göra. Ja nu får det räcka, times up. Natti