Småroligt

Ja jag säger det då, idag har jag verkligen fått kämpa. Min rygg har varit så stel och ond. Varje gång på jobbet då jag skulle lämna stolen för att gå till kaffemaskinen, har det varit en kamp på liv och död. En kamp på gott och ont. Ont som i smärta i ryggen, gott som i kaffet. Ryggen gillade inte att jag satt stilla men jag tycker den kunde ha haft lite förståelse med tanke på mitt jobb. Jag jobbar ju med datorn hela dagarna. I och för sig har jag en bärbar men springa runt med den kändes inte helt rätt.

Nåja, jag begav mig i alla fall till träningen och skam den som ger sig säger jag bara. Efter ca 1timme och en kvart började den mjukna lite och jag kunde springa relativt obehindrat den sista kvarten. Första 75 minuterna var en kamp mot smärtan. Jag tror dock att jag bara har en rejäl träningsvärk i ryggen och eftersom man är ovan att ha det, tror man på direkten att man fått ett ryggskott eller dylikt. Sen vet jag ju att det här med stretchning inte är min starka sida. Har man som jag spelat fotboll i 20 år och innebandy i 12 år och endast stretchat sporadiskt, säg en så där 10 gånger per år. Ja då får man faktiskt skylla sig själv. Jag borde stretcha men det är ju såå tråkigt. Idag har jag gjort det för jag hoppas att jag ska vara smidig som en, som en, ja vad säger man egentligen? Kommer inte på det. Smidig som en lärka? Nej. Smidig som ett kylskåp hehe det vill jag inte men kommer troligtvis vara det. Skam den som ger sig, smidig som en katt säger man ju.